Madeleine

SE PÅ MIG NU, HAR SPEGLAT MIG I TIMMAR FÖR ATT HITTA NÅN SOM DU

Hej hjärtan, det var längesedan!! Min vardag är väldigt hektisk atm och jag är sällan hemma eller har tid att sätta mig ner och skriva. Time flies och det händer mycket. Har haft en fantastisk helg med Johlina i Stockholm, varit ute med Linnéa vilket också var sjukt kul, umgåtts med Carro och jobbat lite för mycket. 

 

Det fina i att jobba mycket och resa runt i Sverige är att man ser städer som man kanske aldrig annars skulle åka till. Förra veckan spenderade vi bland annat mycket tid i Falun och jag blev helt kär. Så himla mysig stad och trevliga människor. Att vi dessutom fick tid till att umgås med både ett team från göteborg och ett från stockholm var guld värt. Man är ju väldigt ensam i ett sånt här jobb, jag och Linnéa är ju endast med varandra hela tiden. Så att träffa några pinglor som vi inte sett sedan utbildningsveckan var så roligt. Nu menade jag dock inget dåligt i att jag och Linnéa endast är med varandra för vi båda trivs jättebra med det (eller jag gör det iaf hehe). Det blir dock långa dagar och man blir sliten, det ska man inte sticka under stolen med. 

Baksidan av att aldrig vara hemma är att man inte hinner umgås med sina nära och kära. Jag har haft lyxen att Carro har sovit hos mig två helger i rad så jag sluppit varit själv och så att vi självklart kan spendera tid tillsammans. Att alltid sova med någon (jag och Linnéa bor ganska mycket ihop) gör att när man väl är själv så känner man sig så fruktansvärt ensam, iallafall jag. Ensamheten kommer verkligen ikapp och det går inte en kväll utan att jag gråter. Jag gråter för jag tänker så fruktansvärt mycket. Jag har så mycket inom mig som kommer ifatt när jag blir själv och det jobbigaste av allt just nu är att min farmor börjar gå mot sina sista dagar. Min största rädsla den här veckan är att jag inte kommer hinna hem innan helgen och att det ska hinna hända henne något hemskt. Min farmor och jag har alltid haft en mycket nära relation och det är så fruktansvärt jävla jobbigt och en situation jag aldrig riktigt varit med om eller vet hur jag ska hantera. Det kommer stunder på dagarna när rädslan att förlora hinner ikapp och man bränner bort tårarna som försöker tränga fram. Just nu skulle jag bara vilja vara i pappas famn, få gråta ut och bara ta hand om varandra. Åka till farmor, spendera all tid som finns kvar och hinna säga hundra gånger hur mycket jag älskar henne och hur tacksam jag är att hon alltid funnits vid min sida. Fyfan, kan någon berätta hur man hanterar en sån här situation? För jag vet verkligen inte hur jag ska bete mig.

Förlåt för ett sånt himla tråkigt inlägg. Jag behövde verkligen bara skriva av mig lite. Nu ska jag ta en varm dusch, packa inför imorgon och sedan krypa ner i sängen. Hoppas ni mår bra och får en fin vecka! Och för guds skull, ta vara på era nära och kära för man vet aldrig när det är för sent. All kärlek 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas