Madeleine

NÄR NÅGON HITTAR ORDEN PÅ VAD MAN KÄNNER

Jag har väldigt länge trott att jag rädd för att bli kär men inte riktigt hittat orden för hur jag menar eller känner. Jag har nästan trott att jag blivit känslokall och inte tillåter mig att känna eller faktiskt tycka om en person på det sättet. Men efter att ha läst några rader på Ellinor Löfgrens blogg, www.pdotter.com, så förstod jag precis exakt hur det är jag känner. Jag citerar:

''Jag tror inte det handlar om att man är rädd för att falla och bli sådär obotligt kär. Eller att man är rädd för att få sitt hjärta krossat. Utan jag tror att det som skrämmer oss allra mest är att inte känna någonting alls. Att vara ensamma. Varför skulle man annars klamra sig fast vid något som är över, eller vid någon som sårat en? 
För när flirten sen är över, eller förhållandet har gått i tusen delar, så går man runt där och tänker tillbaka. Man saknar hur det är att vara två, oavsett hur ont det än kunde göra. Man blickar tillbaka enda tills man hittar någon ny som tar upp alla ens tankar och får en att känna sig speciell. Och då hakar man sig fast vid den, för man vill ha något att stå bredvid. 
Det är inte kärleken som gör mest ont, utan det är ensamheten.''

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas