Madeleine

ATT HITTA HEM

Ni kommer tröttna på varandra. Jag har gjort det där förut, man ska inte flytta ihop med sin bästa vän. Ni kommer börja bråka. Det kommer förstöra eran vänskap. Och så vidare. Det var sådant som vi fick höra från olika håll när vi hade bestämt att flytta tillsammans till Örebro. Men vet ni? Inget av det där stämmer. Jag och Johlina är med varandra dygnet runt med tanke på att vi bor tillsammans, att vi går i samma klass och att vi oftast tränar tillsammans.

Sedan mina föräldrar skiljde sig för ca 4 år sedan så har jag aldrig känt mig hemma någonstans. Det har känts som att jag bott i en väska, att jag inte vet riktigt vad jag ska kalla ''hem'', när kommer jag någonsin hem? Att känna så i flera år tog på mig psykiskt, jag kände mig så himla vilsen.

Först NU, flera år senare, när jag flyttat, så känner jag att jag har något att kalla hem. Jag har en trygghet. Så fort jag åker hemifrån så känner jag att jag vill hem, just för att jag trivs så himla bra här. Det är såklart tack vare Johlina och att vi bor i en jättemysig lägenhet som gör att man verkligen trivs. Det här gör mig så lycklig och det har givit mig så mycket. En bättre relation till hela min familj och ett starkare band till Johlina. Jag skulle vilja säga att jag och Johlina är en liten familj. Hon är min trygghet. Att alltid mötas av en varm kram i dörren när man kommer hem efter att ha varit borta en helg. Eller att aldrig känna sig ensam. Jag värderar det så högt och det betyder så mycket. 

Självklart har man dagar då man inte är på sitt bästa humör eller kan irritera sig lite på varandra men så är det väl i alla relationer? Jag bråkade mer med mina föräldrar än vad jag gör med Johlina. Eller ja, Johlina och jag har aldrig ens bråkat. Vi är alltid glada mot varandra och det är alltid så härlig stämning här hemma. Något annat som är jätteviktigt tror jag är ärlighet. Jag vet att varje gång jag frågar Johlina något så får jag ett ärligt svar, det spelar ingen roll om jag frågar om ''den här tröjan är fin'', om hon tycker den är ful så säger hon det, eller om jag ber om råd om någon kille eller vad som helst så vet jag alltid att jag får ett helt ärligt svar, vilket jag är så himla tacksam för.

Det jag vill säga med det här är att om ni känner er vilsna så kommer det komma en tid när ni känner att allt faller på plats. Förr eller senare. Man kommer gå igenom vilsna och jobbiga perioder hela livet och så är det för alla. Och en annan sak jag också vill säga, tänk inte så mycket. Man är ung en gång i livet och det är NU. Om du vill åka utomlands, om du vill flytta ihop med en vän, om du vill säga upp dig från ditt jobb, om du vill festa dygnet runt, gör det! Gör det nu. Den tiden är nu och det finns inget sen. Jag kommer vara evigt tacksam för att jag följt mitt hjärta i alla situationer och jag vet att jag kommer tacka livet och allt jag gått igenom när jag är äldre. Som min tatuering lyder, ''You can never go through hard times without getting something positive from it''. 

Och till dig vill jag säga tack. Tack för att du finns och för att du får mig att aldrig känna mig ensam. För att du alltid lyssnar och för att du alltid är ärlig. För att du har fått mig att må så himla mycket bättre. För att du är min lilla familj och för att du alltid kommer vara den viktigaste personen för mig. Tack.<3

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas